Fysioterapeuten 5-2018

30 FYSIOTERAPEUTEN 5/18 FAG Jesper Fritz , ph.d., Lunds Universitet, Sverige. Veiledere: Universitetslektor Magnus Karlsson, Lunds universitet Björn Rosengren, Lunds universitet. Disputas fant sted 13.01.2017 ved Lunds Universitet. Originaltittel: Physical Activity During Growth. Effects on Bone, Muscle, Fracture Risk and Academic Performance. Frakturer är ett stort och dessutom ökande samhällsproblem. Genom att stärka skelettet och muskulaturen kan risken för frakturer minskas. Hög fysisk aktivitet är associerad med hög benmassa, gynnsam skelettstruk- tur, god muskelfunktion och låg risk att drabbas av frakturer. Fysisk aktivitet skulle därför kunna vara en möjlig strategi för att minska antalet frakturer i samhället. Tidi- gare forskning har visat att den bästa pe- rioden i livet att påverka sitt skelett genom fysisk aktivitet är pre- och peri-pubertalt. Tidigare studier är dock korta, innefattar små kohorter och baseras främst på inklu- sion av frivilliga idrottsintresserade barn. Detta gör det svårt att uttala sig om even- tuella långtidseffekter samt populationsba- serade effekter, båda viktiga sett ur ett sam- hällsperspektiv. Skall fysisk aktivitet kunna användas så effektivt som möjligt som frak- turprofylax bör den inkludera så många barn som möjligt, helst alla i befolkningen, och ge effekter även vid en träningsnivå som alla barn klarar av att genomföra. Det finns utöver detta även studier som antyder att ökad fysisk aktivitet är associerad med för- bättrade kognitiva funktioner, såsom minne och inlärning. Därigenom skulle även aka- demiska skolresultat kunna påverkas. Detta är av stort intresse eftersom skolresultaten i svensk grundskola, enligt den återkom- mande PISA-rapporten, de senaste decenni- erna försämrats. Detta gäller både betyg och andel barn som blir behöriga till gymnasial utbildning. Ökad skolidrott skulle således kunna vara ett sätt att vända denna trend. Mot denna bakgrund startades Bun- kefloprojektet (på engelska förkortad till POP-study), en populationsbaserad pro- spektiv kontrollerad interventionsstudie som innefattar barn från fyra grundskolor i sydvästra Malmö. En av skolorna utöka- de ämnet idrott och hälsa från 60 min/ vecka till 200 min/vecka (40 min/skoldag). Denna skola fungerade som interventions- skola. Resterande tre skolor fortsatte med 60 min/vecka idrottsundervisning (svensk standard) och fungerade då som kontroll- skolor. Vi inkluderade alla 3 534 barn (6–9 år gamla) som började årskurs 1 i någon av dessa skolor år 1998 till 2012 och följde dem i 7 år avseende frakturer. De 264 barn som började år 1998 till 2000 erbjöds vara med i en utökad del av studien där vi föl- jde utveckling av skelett, muskelstyrka och livsstilsfaktorer genom årliga mätningar. För att utvärdera akademiska skolresultat inklu- derades alla individer som slutat årskurs 9 år 2003 till 2012 i interventionsskolan. Vi an- vände även Skolverkets statistikdatabas (Si- ris) för att inkludera alla individer som slu- tat årskurs 9 år 2003 till 2012 i hela Sverige som akademisk kontrollgrupp. På detta sätt kunde vi jämföra skolresultaten mellan och inom skolorna före interventionen (skolslut 2003 till 2006) och efter interventionens in- förande (skolslut 2007 till 2012). Barnen i interventionsskolan hade jäm- fört med barnen i kontrollskolorna ökad frakturrisk under det första året efter på- börjad intervention, varefter den relativa frakturrisken sjönk för varje år som inter- ventionen pågick. Vi såg även att flickorna i interventionsgruppen hade förbättrad utveckling av skelettet, i form av ökad ben- massa och förändrad struktur jämfört med kontrollgruppen. Någon sådan effekt kunde inte registreras bland pojkarna. Både flickor och pojkar i interventionsgruppen hade för- bättrad utveckling av muskelstyrkan jäm- fört med kontrollgruppen. Pojkarna med extra skolidrott förbättrade sina slutbetyg i nionde klass samt i denna grupp minskade även andelen individer som inte klarade be- hörighetskraven till gymnasial utbildning. Hos flickorna kunde inga akademiska gynn- samma effekter registreras bland dem med daglig fysisk aktivitet under grundskoleåren. Ökad skolidrott förefaller således vara en strategi som kan minska den relativa risken för fraktur, förbättra utvecklingen av skelett och muskelstyrka samt öka de akademiska skolprestationerna. Det finns stöd från an- dra studier att en sådan utveckling i ungdo- men kan leda till starkare skelett och bättre muskulatur och därigenom färre frakturer även i vuxenlivet och ålderdomen. Detta gör att vi nu har starkt vetenskapligt underlag att rekommendera daglig idrott i grundskolan för alla barn. Referens: Effekten av ökad skolidrott på frakturrisk, skelett, muskler och skolresul- tat. Lunds Universitet, 2017. Artikler 1. Fritz J, Cöster ME, Nilsson J-Å, Rosen- gren BE, Dencker M, Karlsson MK. The As- sociations of Physical Activity with Fracture Risk – a 7 year Prospective Controlled Inter- vention Study in 3 534 Children . Osteoporo- sis International 2016, 27:915–922. 2. Fritz J, Rosengren BE, Dencker M, Karls- son C, Karlsson MK. A Seven-year Physical Activity Intervention for Children Increased Gains in Bone Mass and Muscle Strength . Acta Paediatrica 2016, 105:1216–1224 3. Fritz J, Duckham RL, Rantalainen T, Ro- sengren BE, Karlsson MK, Daly RM. Influ- ence of a School-Based Physical Activity Intervention on Cortical Bone Mass Distri- bution: A 7-year Intervention Study . Calcified Tissue 2016, 99:443–453 4. Fritz J, Cöster ME, Rosengren BE, Karls- son C, Karlsson MK. Daily School Physical Activity Improves the Academic School Performance in Boys but not Girls – a Nine- year Nationwide Prospective Controlled In- tervention Study. In manuscript. Doktorgrad: Goda resultat för daglig aktivitet i skolan