Fysioterapeuten 7-2018

FYSIOTERAPEUTEN 7/18 35 vant. Förbättringen i smärtintensitet liknar den man sett i tidigare studier av styrketrä- ning vid FM. Även förbättringar i FIQ total, som mäter aktivitetsbegränsningar, liknar dem man sett i tidigare studier där kvinnor med FM har tränat styrketräning. Patient global impression of change (PGIC) var även den signifikant förbättrad i gruppen som tränat styrketräning. PGIC korrelerade med förbättring i smärtinten- sitet och med förbättring av SF36 physical component score, vilket betyder att del- tagarnas upplevelse av förbättring efter interventionen speglar kliniskt relevanta förbättringar av sjukdomsrelaterade hälso- problem. Vidare så hade styrketräningsgruppen även förbättrats avseende smärthantering (mätt med Chronic Pain Acceptance Questi- onnaire), jämfört med avspänningsgruppen. Förbättrad smärthantering antas vara asso- cierat med lägre grad av aktivitetsbegräns- ningar och bättre funktion hos patienter med långvarig smärta, och resultaten från den här studien indikerar att smärthantering kan förbättras genom träning. Förbättring av smärthantering (CPAQ) var den enda signifikanta förbättringen som kvarstod i styrketräningsgruppen vid uppföljningen efter 13–18 månader vilket kan tyda på att interventionen främjade en smärthante- ringsprocess som hade effekt under lång tid. Detta fynd ska dock tolkas med försiktighet då det gjordes många beräkningar. Progressionen av styrketräningen visade sig vara framgångsrik för majoriteten av del- tagarna då de flesta klarade träningen bra och få upplevde ökade symptom, 63% av deltagarna klarade att uppnå en belastning på 80% of 1RM. De deltagare som klarade av att träna på 80% av 1RM visade sig ha bättre fysisk kapacitet mätt med 6MWT, och hälso- status mätt med FIQ total score än de som inte klarade att uppnå 80%. Detta betyder att personliga instruktioner och belastningar måste anpassas individuellt till varje delta- gares fysiska resurser och hälsostatus. I studie III förklarades 40% av förbättrin- gen i knäextension av lägre fear avoidance vid baseline, förändring av smärta under interventionen, högre styrka i knäextension vid baseline, lägre ålder och högre BMI. Det kan finnas flera möjliga förklaringar till det- ta som till exempel att deltagare med lägre fear avoidance vågade träna på belastningar tillräckliga för att öka styrka. Minskning av smärtan under träningsperioden uppmun- trade troligtvis deltagarna ytterligare att träna på högre belastningar. Trettiotvå procent av förbättringen i arm- bågsflexion förklarades av lägre smärta vid baseline tillsammans med lägre fear avoi- dance vid baseline, högre BMI och högre styrka vid baseline. Således verkar smärta och fear avoidance vid baseline vara viktiga faktorer att ta hänsyn till när man planerar styrketräning för muskler involverade i armbågsflexion. Muskelstyrkan är avsevärt nedsatt i övre extremiteten hos kvinnor med FM, vilket motiverar fortsatt utveckling av träningsprogram för att öka styrkan i dessa muskelgrupper. Förbättring av handstyrka förklarades till 37% av lägre fear avoidance vid baseline, läg- re handstyrka vid baseline samt av en sänk- ning av smärtan under träningsperioden. Träning av stora muskelgrupper har tro- ligtvis bidragit till den ökade handstyrkan. Handstyrkan speglar en persons generella fysiska kapacitet, och anses vara ett gene- riskt mått på fysisk funktion och aktivitets- begränsningar för personer med FM. För alla tre analyserna av förändring i muskelstyrka visade sig antingen smärta vid baseline eller förändring av smärta vara en förklarande faktor, vilket visar på smär- tans betydelse vid rehabilitering av kvinnor med FM. Att kunna hantera smärtan under träningsperioden är viktigt och risken för träningsrelaterad smärta minskar om be- lastningen stegras gradvis. Kliniska studier indikerar att ett anpassat träningsprogram minskar smärta över tid hos personer med FM, och flera träningsrelaterade komponen- ter kan bidra till denna sänkning av smär- tan. I vår population var graden av fear avoi- dance ganska låg vid baseline och bara 23% av deltagarna uppvisade hög fear avoidance, det vill säga FABQ physical >14 (0–24). Re- sultaten från studie III visar att även om gra- den av fear avoidance vid baseline är låg så verkar det vara en viktig faktor att ta hänsyn till vi behandling av patienter med FM. Symptomduration och graden av fysisk aktivitet vid baseline hade inget förkla- ringsvärde för förändring av muskelstyrka. Detta betyder att alla personer med FM som är intresserade av att öka sin muskelstyrka genom att träna styrketräning kan uppmun- tras att prova denna typ av träning. En trolig förklaring till bristen på lång- tidseffekter är att graden av fysisk aktivitet